secretvoice

Varför sitter man och försöker slå sig in i en bransch som är helt överetablerad med hundra frilansare på dussinet som måste ta extrajobb eller ett s k dagjobb för att kunna syssla med det som det egentligen är utbildade för - och de har stark konkurrens av dem som inte har någon utbildning, men ändå skriver både bra och engagerande (för att inte tala om säljande i vissa fall) ändå.

Varför bryr man sig om att hitta vägar, nya idéer, den bästa vägen in till en redaktion, finner sig i att bli avsnäst (för att man är den femtionde som hör av sig den dagen och stöööör i deras arbete) för en taskig lön?

Varför sitter man på sin kammare och bemödar sig med att skriva en bok som grädde på semlemoset?

Ge mig lite florsocker på toppen någon! Då ser jag ju åtminstone söt ut.

Men imorse, som är min sovmorgon, då jag inte kunde sova, fick jag en aha-upplevelse.

Att skriva för mig, det är att leka. Att berätta är att leka, jag blir fantastiskt glad om jag skrivit något jag själv är nöjd med, eller om jag lyckats få ihop något som liknar en krönika med intresseväckare och ett tydligt avslut som knyter an till inledningen, eller om jag lyckats mynta ett nytt begrepp som "att fläska sig". Jo, det var faktiskt jag och en journalist snodde det och... ja, ni vet vad som händer när det kommer ut i media - fast utan drevet. ;-)

Dessutom ger det mig en möjlighet att ha en tankemässigt stimulerande vardag, som med fördel kan kombineras med att vara mamma till två barn. Det är inte så fiffigt i karriären, men nu är det så att maken gör karriär och om två ska göra karriär kommer det osvikligt att leda till att barnen får lida.

Det går inte. Därför skriver jag. Och leker...