secretvoice

Ibland är det bra att sätta sig ner som två vuxna människor och prata i lugn och ro. Det känns som en evighet sedan vi gjorde det sist, men i söndags hände det - och som det hände!

Maken har bytt jobb och vi pratade om vad det innebär för oss och hur vi vill göra med barnomsorg. Det dagis vi vill ha in bägge barnen på, har låååång kötid och förmodligen händer inget före nästa höst, men vi vill verkligen ha dem där på dagarna. Om man ändå ska vara ifrån sina barn, kan de ju lika gärna vara på det bästa tänkbara, eller hur?

Så vi bestämde att jag skulle ta ut färre dagar på föräldraförsäkringen och vara hemma längre. Ringde försäkringskassan och mina dagar räcker precis till i januari. Vågar man hoppas på att barnen kommer in till dess? På jobbet är det lite skakigt. Vågar man hoppas på ett avgångsvederlag?

Så nu är man hemmafru på riktigt, minst ett helt år till!

Om tio år (och nu) kommer jag vara så glad att jag valde att vara hemma mycket med barnen. Inte för att huset ska vara fläckfritt städat och inrett, utan för att göra den där utflykten till skogen, titta på myrorna, lyssna på fåglarna i gryningen en dag då morfar tar med oss på fågelskådning. Dricka varm choklad i skidbacken, åka snowracer - bara snön kommer...

Dessutom en chans att satsa ordentligt på mina drömmar! Jag blev så inspirerad att jag skrev på boken igår när lillan sov - och tvättade två tvättar, diskade en maskin, packade upp efter fjällresan och... ;-) gud, vad jag älskar kvinnofällan!