secretvoice

2009-02-26
19:42:59

Jag kan flyga, jag är ingen dålig mamma...

Jodå, efter en underbar morgon kände jag mig så stark, så bra som mamma! Man vill ju gärna tro att när barnen är som små ulliga gulliga änglar, då... ja, då är det tack vare mig som mamma, men vad säger man då när de inte är änglar? När de - som i eftermiddags - börjar bråka när man gör något kul ihop, något som han faktiskt har sett fram emot. Jag blev så ledsen.

Vi var och handlade jord och krukor till våra fröer som vi ska så tillsammans och så beter han sig som sämsta sortens bortskämda unge som lägger sig på marken och håller fast vagnen för att han inte får åka på den med de tunga jordpåsarna. Ja, det var bara att lasta in allt i bakluckan där veckans mat låg.

Väl hemma, packade jag ur maten, langade in jordpåsarna i garaget, rensade lite i garaget (guud, så mycket junk man samlar på sig!!!) och jag var verkligen ledsen. Sonen fick mellis och satt glatt småpratandes vid bordet med ryggen mot mig och så händer det...

Den lilla raringen kommer och kramar mig! Han är fyra år och vet att jag är ledsen, så han ber om förlåtelse. Kanske är våra konflikter inte så dumma ändå när han lärt sig hantera dem så bra?