secretvoice

2009-03-20
12:38:51

Efter Hallå P3 om att lämna ut sig på nätet

Idag diskuterade man hur vettigt det är att lämna ut allt om sig själv på t ex Facebook eller i en blogg. En del ångrar efteråt att de lagt upp bilder, namn och privata detaljer om sig själva på nätet. Detaljer som man kanske egentligen borde spara till dem man har förtroende för och inte vem som helst.

En tjej berättade att hon bara skrev sånt som hon skulle kunna berätta för vem som helst, andra ville synas och åter andra vill försörja sig på det, men det finns ju så mycket mer. Jag ringde in och fick vara anonym, men efter samtalet var det så mycket mer att säga, därför säger jag det här.

Den här bloggen har valt att vara anonym, både i att spåra vem som skriver, var jag bor, vem jag bor med och hur det ser ut hemma eller i våra garderober. Det är frestande att fotografera outfits jag är speciellt nöjd med både på mig och barnen en viss dag, men... hur går det då att vara anonym?

Och om jag vill vara anonym, varför bloggar jag då? Är inte alla bloggare mediekåta och har självhävdelsebegär?

Själv anser jag att i vårt land, där vart tredje person har författardrömmar, så är det en otroligt positiv utveckling. Många andra skriver om särintressen som mat, mode, hälsa osv, men det jag inte fattar är alla dem som identifierar sig med en sjukdom eller något hemskt som hänt dem. Det må handla om våldtäkter eller förlossningsdepressioner, men det är inte nyttigt att basera hela sin identitet på det.

Eller de här modellerna som bloggar och ger välmenta tips om hur man blir modell. Alltså, ärligt, alla kan inte bli modeller, det är därför det är så många som går på castings och så få som blir valda - och då ska man tänka på att de som går på castings oftast tillhör en agentur och innan du kommer in där, har du gått som kamelen genom nålsögat.

Själv bloggar jag för att jag älskar att skriva, älskar att diskutera och dela tankar med andra. Det här är helt underbart! Att kunna sitta hemma på min kammare och kunna få kommentarer av folk på andra sidan jorden. Sen finns det ju sådana som inte har något vettigare att säga än att man är ett pucko eller att man har ett fult namn, nätbufflarna. De har inget vettigare för sig än att vräka ur vad det nu är de har innanför skalet på andra, för att kanske må bättre själva.

Jag skulle älska om jag låg på topplistorna över mest lästa bloggar, men när jag tittar på de mest lästa blir jag beklämd. Det är inte mer än tjatter. Var är tankarna? Var är det som inspirerar? Alla kan inte sälja sin blogg som B-bella. Alla kan inte skriva om mode. Alla kan inte vara nätets stå-uppare och ha lojala fans. Därför är jag anonym, därför säger jag ingenting om mitt liv som inte kan hjälpa andra.

Tack, då var det sagt!
Kommentera inlägget här:
Namn: Kom ihåg mig?
Mailadress:  
Bloggadress:  
Kommentar: